Mauvaise fille
igår hade jag och min p-vän en heldag av barar bråk, eller bårk o bårk. Det var mer gnabb och det var med glimten i ögat men det kunde smälla vilken sekund som helst!
Efter att jag hade skallat honom när vi satt och väntade på att vinterdäcken skulle bli bytta tittade han läänge på mig och sa tillsut: Varför tycker man ens om dig?
Det var väldigt roligt sagt, jag vet att han skojade, Men jag kan inte släppa det! Varför gör man ens det??
Jag har Ingenting.
Jag går in på blocket för att sälja saker men det slutar med att jag köper grejor jag saknar för pengar som inte finns.
Jag är inte över jävligt snygg, sådär att jag blir lixom ett sexobjekt.
Jag är inte överjävligt ful, så attt man måste gilla mig för att det är synd om mig.
Jag kan dra ett skämt eller skoja till det, men oftast är jag mest brötig och tar en massa onödig plats.
Jag är iofs. snäll. Kanske lite för snäll, kanske mest för att jag vet att jag vinner på det i längden.
Jag är väl bara egentligen väldigt väldigt konsti, snudd på lite galen.
Varför tycker man ens om mig?
Jo just.. höll på att glömma....äh, det va inget
För att när Emelie är med är själva livet på rätt växel. Hur det än var från början (typ en utekväll som slutade i en papperskorg för vissa och söndergråten för andra) så slutar det ändå med att man is on the road again så att säga. Vart man hamnar vet man inte med Emelie men det är just det som är charmen med henne.
Man skulle helt enkelt kunna säga att hon är navet i mitt liv! Det är därför jag tycker om henne så mycket!
