en liten tanke.

Känns lite konstigt att inte lunna vara med dig nu. Ja, nu när du känner såhär. Saknar ditt ansikte. Kan liksom inte komma ihåg hur du ser ut på riktigt. När du ler. Tittar på bilder på Facebook. Men det är ju inte så jag ser dig.
Vill bara åka upp till dig nu för att prata med dig. Hoppas att jag kan få dig att känna dig lite bättre.
Jag vill att du ska kunna skratta lite, trots att det känns jävligt kass.



Hoppas attt detta kan bidra till ett litet leende.
Glöm inte att du kan ringa, när som haver skorna skaver!

           Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0