jajjemän
Det är något speciellt med att supa sig full. Bara jag, ett paket Prince och en köksfläkt. Förlåt mamma för att jag drack upp årgångs vinet från ditt bröllop. Jag minns inte att jag var där när du gifte dig alltså betyder inte det vinet mer än att det ska slaskas upp i ett klumpigt Ikea glas och svepas ala alkis. Tempererat?
Det är något speciellt med att prata med sig själv. Att försöka fylle ringa folk som inte svarar. Varför svarar ni inte? Jag har ju hela barskåpet fullt av CubaCaramel.
Det är något speciellt med att längta..
Jag längtar efter. Andy. Teater. Sällskap. Vänner. Födelsedag. Sex. CubaCaramel (ja, en 12: a denna gång) Sommarspel. Pengar.
Tog ett kort precis. Jag klär inte i 2D. Jag är så sjukt mycket snyggare tre dimitionell. (Stavnings kontroll, ordet finns inte.)
Saknar, längtar. Ja efter det där. Efter den där. Den som jag ringer när jag är såhär. Instabil. Trodde det var du?! Jävlar va fel man kan ha. Och jävlar vad man kan ha bihållsinflamation, steptokoker eller va fan det nu va länge. Summa; fan va man kan vara sjuk länge. Hoppas du är en av de som läser det jag knåpar ihop. Din frånvaro gör mig närvarande, fan va liten jag är.
Alla talar med varandra
Vi pratar, menar vi det vi säger eller är det bara snack?
London
Ville skriva ett cool inlagg fran London, men det blev aldrig av att vi satt vid en dator. Sa jag skriver ett internationellt frackt inlagg nu.
Vi hade det grymt bra. Allt rullade på, helt otroligt faktiskt nar man var tolv pers. Den varsta handelsen va val nar jag, Jonte och Andreas missade tunnelbanan och alla andra kom pa. Sa de hann aka och vi stog kvar pa perrongen. Men vad ar det man sager? Man maste vara pa perrongen nar taget ska aka. Sager man inte sa?
TIME OF MY LIFE
Pa Ruby Blue. Jag dansade, svettades, groggludrade och partade. De andra stod i ett horn och tittade pa.
Kolla London ganget. Sa Javla Ratt
Bättre om man e två, man bygger bättre lego.
Mannen med bar mage är över 35, han har sjuk humor och är otroligt snäll, lite fylle tyken.
Killen i solglasögon är en rockstar från Lindome, Godast på pajen
Pojken i rött är min. Han älskar mig och jag honom. Han tycker om sport. Jag hatar sport.
Flickan i blå skjorta är vacker. Kanske det vackraste jag vet. Hon är min ögonsten.
Tjejen i grått linne med det konstiga leendet är jag. Jag är jag.
Jag tittar på bilden och undrar. Vad förde oss samman? Är det den underbart blåa himlen, de varma klipporna eller alkoholen? Varför sitter vi där tillsammans? Vi har ju faktiskt inget gemensamt, mer än att vi är otroligt goda vänner. Och mitt konstiga leende? Är det ett leende av lycka?
Jag älskar ju faktist de här små trollen.
För att de är de
o jag är jag
VI
London Bejby
På fredag åker vi till London.
Jag älskar London. Ska bli så sjukt roligt. Ska packa alldeles strax. Och måla klart mammas staket, för fickpengar.
Jag drömde om London i natt, fast i drömmen reste vi från köpenhamn. Så vi tog tåget i från Köpenhamn. När vi var påväg på tåget till Kastrup kom jag på att jag hade glömt biljetterna. Inte, min biljett, nej Alla TOLV Biljetter. Men dett var bara en dröm och på nåt mysko sätt ordnade sig allt ändå.
Problemet är att i verkligeheten ska jag ta med mig alla tolv biljetterna. Jag försöker komma på olika lösningar för att inte glömma, men framförallt för att lugna ner mig.
Först tänkte jag om jag dricker mig full som fan på torsdag då blir jag lugn- Men jag kommer definitivt glömma biljetterna. Jag tänkte ta stesolid. Jag tänkte ta alkohol och stesolid.
Äh, jag skiter helt enkelt i London. De får fixa sin jävla biljetter bäst fan de vill.
Gud grejen
Kl 0400 drog ett larm igång, typ hesa Fredrik ggr 100. Jag sprand runt som en idiot i lägenheten och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån. Det var ett mobil alarm, från en mobil med trasig display som ingen använder. Fick plocka ur batteriet och då slutade den stackarn låta, han kände sig kanske ensam så jag lät honom ligga brevid min mobil, ialf under natten.
Sovningen sen gick riktigt bra, mörkt och svalt sovrum och Andy har hållt sig lugn. Men sen, runt typ 9 ringer det på porttelefonen. Å den signalen, man rycker liksom till varje gång man hör den.. Sover du vaknar du med ett ryck. Det gjorde jag och gick upp och svarade, -Hej, det var Gabriella. Jag har talat med dina grannar och nu är det din tur, Jag hade velat visa dig en sak i Bibeln. Jag sa tack men nej tack, Jag var ju trött och ville sova till minst tolv.
Gabriella gick och jag gick in och la mig igen. Vände och vred men jag kan inte somna.
Vad var det hon ville visa i bibeln egentligen? Tänk om hon kommit på en grym grej som ingen visste, som kunde göra oss rika. Jag kanske precis avvisade en blivande miljardär. Nä, nu ska jag städa, ja ifall Gabbi kommer imon. Och så ska jag baka en äpplelkaka, eller nåt matbröd, det är ju inte gött å äta sött så tidigt på morgonen.
Här sitter jag och skissar på en dröm.
En gång köpte jag ett sandpapper som man skulle gnugga i cirklar över benen. Med denna metod skulle man slippa raka benen. Det låter som en TV-shop grej, men det var det inte. Kom från nåt sjukt seiöst internet företag som dessvärre har gått i konkurs nu.
Ialf, jag gnuggade mina ben med denna grej och håret försvann. Och huden också. Så när huden väl var återställd så hade håret växt ut igen och jag fick raka mig på det gamla svensson sättet.
1 av fem ugglor.