jajjemän
Det är något speciellt med att supa sig full. Bara jag, ett paket Prince och en köksfläkt. Förlåt mamma för att jag drack upp årgångs vinet från ditt bröllop. Jag minns inte att jag var där när du gifte dig alltså betyder inte det vinet mer än att det ska slaskas upp i ett klumpigt Ikea glas och svepas ala alkis. Tempererat?
Det är något speciellt med att prata med sig själv. Att försöka fylle ringa folk som inte svarar. Varför svarar ni inte? Jag har ju hela barskåpet fullt av CubaCaramel.
Det är något speciellt med att längta..
Jag längtar efter. Andy. Teater. Sällskap. Vänner. Födelsedag. Sex. CubaCaramel (ja, en 12: a denna gång) Sommarspel. Pengar.
Tog ett kort precis. Jag klär inte i 2D. Jag är så sjukt mycket snyggare tre dimitionell. (Stavnings kontroll, ordet finns inte.)
Saknar, längtar. Ja efter det där. Efter den där. Den som jag ringer när jag är såhär. Instabil. Trodde det var du?! Jävlar va fel man kan ha. Och jävlar vad man kan ha bihållsinflamation, steptokoker eller va fan det nu va länge. Summa; fan va man kan vara sjuk länge. Hoppas du är en av de som läser det jag knåpar ihop. Din frånvaro gör mig närvarande, fan va liten jag är.
