situationarbetslos

Och där hände det igen, det där som inte fick hända. Inte Mig. Eller inte Nu, när jag är såhär svag.

Mörkt och tjokt lägger det sig över mig.
Fuktigt och klibbig sprider det sig in i min kropp och omringar allt blodröda och livsrosa.
Förgör varje liten del av det som just hade börjat blomma igen.
Knäcker alla små grenar som hade börjat spira och knoppa.
Spränger, hårt och argt, och taggarna sticker in i mig.
Jag kan inte skrika för ytan är ännu inte krackelerad, vad gör man?

Skrattar h ö g t och säger: - Du får inte komma på mitt kalas!












Nej, du får fan inte komma på mitt kalas