situationarbetslos

åh, skulle sätta på kaffe. men kaffet var slut! Ficks skrapat ihop två små skopor (kanske en) från botten av burken. Det luktar inte kaffe, och när jag hällde upp det i koppen var det tunnt som coca-cola, blandat med sprite!!!!!! Merde. Då var denna dagen förstörd

tack och adjö- dö

Min utbildning är precis betalad och klar, Kanskde kan börja skriva om ngt intressant från och med nu. Säg till om ni vill sitta modell! Köss

Dax att bege sig till jobbet. Jag har sovit så sjukt gott i natt. Så sjukt gott, drömde att jag hade försovit mig men fick ingen panik utan sov lugnt vidare än då.
När vi ändå talar om jobbet kommer en lite pekpinne till alla der där ute.
Vet ni hur töntiga ni ser ut när ni tankar!!!? Alltså, det är helt sant. När folk tankar står de med böjd, lite kutig rygg, framåt lutad. Nästan som om de har brottom. -"De var de sista, Kom nu åker vi!"
Så, everyhopa skärpning. Ingen mer ostbågestil vid pumparna, sträck på er, visa att ni gör er värdiga bensinen!

Ni är några, en liten skara som läser min blogg, kan man få en kommentar på detta? Visa att ni finns!! Jag förlåter er för innan, men börja nu.
Första frågan. Vem är du? (säg det inte rätt ut. Ge mig en ledtråd.)



Jag är ensam, just för att ingen någonsin kommer förstå mig.
Jag är rädd, att jag blivit stor.
Jag har mycket komplex och en ständig oro att inte räcka till, samtidigt som jag är väldigt nöjd med mig själv.
Jag tar gärna "mamma rollen" för att jag inte litar på andra människor.
Jag har ett stort hjärta, plats för många, men är rädd för närhet.
Jag sätter aldrig mig själv först, destruktiv uttänkt för att skada mig själv.
Jag tycker inte om ris eller mjölk.

Kaffe och Tv på mogonen är det mysigaste jag vet, brukar se på barnprogram men idag fastnade jag framför Travel&Living. Programmet handlar om rika män, än av männen är tjurfäktare. Han springer runt en tjur, retas med den, sticker ett svärd i den och tjuren dör. Jag kliar mig i huvudet, gäspar, svankar bakåt för att sträcka ut ryggen och går och hämta en kopp med kaffe. Väl inne i köket inser jag vad jag just fått bevittna och jag fäller en tår. Inte ens Gp's dödsannonser kan gö mig merr ledsen idag. En man dödar för nöjesskull, inför publik och applåder, för kicken, adrnalinet och de billiga brudarna i logen efter. Själv spelar man amatör teater, herre vad harmlöst.

Jag tänker mycket på döden, på att döden inte skrämmer mig längre. Förr var jag livrädd men nu påverkar det mig inte. Men jag är inte bekväm med att andra dör. Det skrämmer mig att en människa med intressen, drömmar, visioner, roliga planer inte ska få uppleva det.
Jag har massvis med tankar och visioner, saker som Jag vill genomföra. Men döden skrämmer mej ej. Dör jag idag gör jag det nöjd!